 | |

| |
|
Recension Om någon skulle fråga mig vilken Alice-skiva jag tycker är skummast och ojämnast så skulle svaret bli School´s out. Detta är verkligen kontrasternas skiva, med både guldlåtar och tråklåtar. School´s out - Alice´s kanske största hit, men i mina ögon inte ens speciellt bra som embryo på Killer-turnén. Jag förstår hitpotentialen, detta är verkligen en låt folk kan identifiera sig med. Dessutom har den ganska rolig text (we couldn´t even think of a word that rhymes), men den framstår för mig ändå som en intetsägande Alice-låt, komponerad av ett band som kan så otroligt mycket mer. Luney tune - Som här till exempel! Denna låten är ett lysnade exempel på Alice Cooper-gruppen när de var som allra allra bäst. Jag hade offrat både dina och mina släktingar för att denna skulle luftas live på en endaste turné. Denna har allt, bra melodi, obegriplig text (!) och ett rått framträdande! Så här låter MIN Alice. Gutter Cat vs. The Jets - Ja, här är jag kluven. Kan inte säga annat. Om jag ser endast till låten tycker jag den är far beyond usel, verkligen trist. MEN! Å andra sidan målar den faktiskt upp en bra bild, ljudet och stämningen skapar verkligen en inre syn hos mig vad gäller detta lilla gängkrig. Fräckt att åter använda sig av West Side Story-konceptet (se Easy action-skivan). Tillhör dock inte favoriterna på skivan. Street fight - Och varför är detta ett eget spår? Den hade väl klarat sig utmärkt inom ramen för Gutter Cat? Som det nu är har jag ett helsike att hålla ordning på alla bootleggers som ite vet att dne är ett eget spår, naturligtvis så skall man även på en bootleg ha denna som ett eget spår, men det är det nog bara jag som tycker. Perfektionist som jag är... Jaja. Blue Turk - En av de mest stämningsfulla låtar jag vet Vilket basintro! Vilket groove! Vilket flyt! En klar favorit vars text även här för mig framstår som rappakalja. Precis som sig bör. Alice verkar dessutom försöka hitta lite Jim Morrison i sitt sjungande. Mycket bra! Inte helt olikt Bo Kaspers Orkester på sina ställen (som jag också tycker mycket om). My stars - En av de riktigt stora!!! Detta är Alice i sitt allra grandiosaste, en kanonlåt med en uppbyggnad som alla band önskar att de någonsin skulle klara av! Helt fantastisk!!! Undrar dock vad den handlar om. Public animal no. 9 - Ytterligare en icke-favorit. Den svänger lite grand och Alice sjunger ganska rått, men mer är det inte för mig iallafall. Detta lilla örhänge fanns redan på Earwigs tid, dock i helt annan form. Alma mater - En lugn vacker låt faktiskt signerad Neil Smith! Det är inte ofta man ser hans namn som ensam kompositör till låtar, men när han väl gjorde något gjorde han det bra! Käckt att Alice sjunger "genom en telefonlur", det ger låten ett lite desperat uttryck för hemlängtan. Stämningsmässigt hade denna nog passat väldigt bra på Easy Action. Kanonbra!! Grande finale - En liten avslutning som man skulle kunna spela för mig och påstå vara filmmusik eller något. Det finns ingenting i denna låten som vittnar om att det är Alice Cooper, merparten låter mer som en lång version av introduktionsmusik till en actionserie ifrån 70-talet. Himla fånigt och dessutom ganska kul. Tydligen var det gamle Bob E som ville att denna skulle vara med som ett slags avslutning på skivan. Och det blev så, inte mig emot! Recensionen skriven av Alex Bergdahl
| |
| |
= recension
= Album-mix OBS! filerna kan ta tid att ladda så ha tålamod LOFI-variant kommer senare.